Psalmodikon

Psalmodikon har likheter med instrumentet monokord, vilket fanns redan i antikens Grekland flera hundra år före vår tideräkning, samt med instrumenten hummel (långharpa) och nyckelharpa. Skillnaden mellan en monokord och ett psalmodikon är att utövaren använder en stråke som stryks fram och tillbaka på psalmodikonets enda sträng, till skillnad från en monokord där endast naglar användas för att skapa ljud.

Många har byggt psalmodikon på egen hand och formen på akustiklådan varierar därför stort. Ibland är den smalare i ena änden, som en triangel med en inbuktning på ena långsidan, troligen för att underlätta stråkföringen, andra har svagt utbuktande långsidor eller flaskliknande form. Psalmodikonens lock kan vara välvda eller flata och försedda med ett eller flera utskurna hål vilket påverkar instrumentets klang.

Det finns psalmodikon med flera strängar och några har dessutom resonanssträngar, ända uppemot 16 stycken. Dessa är av metall och i regel symmetriskt placerade på båda sidor om greppbräda och stall, så nära locket att de inte berörs av stråken. Vissa psalmodikon har resonanssträngar inne i lådan. Slutligen finns även tangentpsalmodikon med en enkel klaviatur liknande nyckelharpans.

Spela

Det är både snabbt och enkelt att lära sig spela psalmodikon tack vare instrumentets avskalade konstruktion.
Läs mer om att spela psalmodikon

Bygga

Skapa ditt eget instrument från grunden och för ett unikt hantverksarv vidare.
Läs mer om att bygga ditt eget psalmodikon

Äga och vårda

Allt om att äga och vårda ditt psalmodikon

Lyssna

Inspelningar av psalmodikon från förr och nu

Psalmodikonister

Flera personer har spelat en avgörande roll för psalmodikonets spridning och användning i Norden ända från början av 1800-talet fram tills idag.

Johan Dillner föddes 1785 i Selånger i Medelpad. Han läste teologi i Uppsala och slutade som kyrkoherde 1839 i Östervåla i Uppland.

Innan dess var Dillner i Funbo där han startade Sveriges första kyrkokör. Han titulerades som Hovpredikant. Hans första tjänst var i Östra Ryd. Han medverkade som fältpräst i kriget i Norge. Där han blev vän med Sveriges konung, Bernadotte. Därav tjänsten i Stockholm.

Det visade sig att många församlingar inte hade råd med orgel. Prosten Dillner kände till ett enkelt stränginstrument som var enkelt att tillverka och som skulle passa både i kyrka och skola. Monokorden (grekiska: ensam-sträng) hade introducerats i Köpenhamn 1823 i syfte att förbättra sången i skolorna. Men instrumentet blev snart populärt också i kyrkliga kretsar.

Dillner tog upp idén som snabbt slog igenom i Sverige. Med små förändringar blev det ett psalmodikon. Detta bestod av en resonanslåda och på den spändes en tarmsträng, som genom ett flyttbart stall bestämde tonhöjden. Det var en rektangulär låda som spelades med stråke. Strängen kunde vara av metall eller gjord av fårtarmar. Som greppbräda tjänade en smal trälist, fastlimmad på lockets mitt. Den indelades i 30 halvtonsteg genom trappstegsformade nedskärningar. Dessa var numrerade med siffror.

Meningen med instrumentet, enligt Dillner, var att det skulle vara lätt att lära sig spela. Han garanterade att alla skulle kunna lära sig spela vilken psalm som helst på en halvtimme.

Lars Roverud var den som förde in psalmodikonet till Norge. I Norge, liksom i de övriga nordiska länderna var de "lärde" mycket bekymrade över musikens och sångens enformighet i kyrkan vid århundradeskiftet mellan 1700- och 1800-talet.

För att belysa situationen vill jag citera från en skrift utgiven 1815 i Christiania (Oslo),

"I de flesta kyrkor finns ingen orgel. Sången av 50 känner en not, de skulle ha musikkännedom men var skulle de få den ifrån? De flesta sjunger kyrkomelodierna efter sin egen smak med darrande toner och ju högre och starkare de kunna skråla desto bättre."

Detta var ett bland flera liknande uttalanden på den tiden. Skriften var författad av den kände sångpedagogen och kantorn Lars Roverud (1777-1850). Det var han som skulle komma att stå i centrum för utvecklingen av det norska psalmodikonet.

"Lundgren med lådan", eller Carl Andersson Lundgren som han egentligen hette, var en svensk skräddare och sångarevangelist verksam inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) och senare Svenska Missionsförbundet. Han var född 30 december 1836 i Karlskoga församling. Han började som skräddarlärling 1851 hos skräddarmästaren Gustaf Hellberg i Örebro och arbetade därefter som gesäll. Under 1860-talet blev han religiöst omvänd genom väckelsepredikanten Carl Johan Nyvall. Han började därefter tillsammans med olika predikanter göra prediko- och sångarresor främst i Värmland men även i angränsande landskap, samtidigt som han fortsatte sitt arbete som skräddare. Som sångarevangelist ackompanjerade han sig själv på ett psalmodikon, ett stränginstrument som i folkmun ofta kallades lådan, vilket gav upphov till hans tillnamn.

Lundgren publicerade egna sånger i flera samlingar. 1878 gav han ut Nöd och Nåd, som han själv beskrev som ”12 öre nöd och 13 öre nåd” och som såldes för 25 öre. Hans texter finns även i sångboken Herde-Rösten (1892), avsedd för det svenska missionsförbundet i USA, samt i Helgelseförbundets sångbok Hjärtesånger (1895). Bland hans mest kända sånger finns ”Vad än dig möter, käre vän”, ”Stundom vid min simpla låda” och ”Jag fröjdas när jag tänker på”.

Lundgren gifte sig första gången år 1867 med Sara Jansson, som avled år 1874, och andra gången år 1890 med Kristina Johanna Jansson. Han avled den 5 januari 1891 i Kristinehamn, 54 år gammal.

Rodney Sjöberg (1929-2020) var en viktig person för att psalmodikonet inte helt skulle falla i glömska i Sverige under 1900-talet. Han var en av eldsjälarna bakom bildandet av Nordiska psalmodikonförbundet och var också dess första ordförande. Redan i unga år kom han i kontakt med psalmodikon genom äldre personer i grannskapet. Som yrkesman var han lämpligt nog både musiklärare och slöjdlärare. Han lät bland annat eleverna bygga sina egna psalmodikon och därefter spela på dem. Även vid sidan om yrkeslivet var hans stora intresse musikinstrument. Han lär själv ha kunnat spela 20 olika instrument men han både renoverade gamla instrument och byggde nya. Han reste över hela landet för att föreläsa och leda kurser inom psalmodikon men också andra instrument som nyckelharpa och gitarr.

Utanför Trollhättan byggde han år 2000 en liten kyrka, på mark där det tidigare stått ett missionshus. Kyrkan, som han kallade Lillkyrkan är endast en och en halv kvadratmeter stor, med plats för cirka fem personer. Rodney Sjöberg från Trollhättan skänkte hela sin samling av psalmodikon till Östervåla Församling.

Psalmodikondagen

Den 8 februari firas Psalmodikondagen! Dagen infördes av Nordiska Psalmodikonförbundet år 2026 för att synliggöra psalmodikonets historia och markera dess plats som svenskt immateriellt kulturarv. Att just denna dag valdes, beror på det beslut Sveriges riksdag fattade just detta datum år 1830, att psalmodikonet, med tillhörande siffernotbok sammanställd av prästen Joahnnes Dillner, skulle börja användas i kyrkor runt om i landet. Allt för att främja kvalitén på psalmsången. Efter detta fullkomligt exploderade förekomsten och användningen av psalmodikon, inte bara i kyrkorna, utan också i skolorna och hemmen för den egna sångövningen och husandakterna.